6th and Powell

Jag vänder mig om, ser på henne, och vet att  vi har träffats förut. 
Det är ignorans så att det luktar om det.
Spydlighet.
Hon talar, som om jag inte inte existerar.
Räknas inte. Eller.
Hon kanske inte minns,hon kanske har ett dåligt minne.
Hon var ändå berusad.
Det var jag med.
Det fanns mycket folk, men vi talades ändå vid rätt så mycket.
Hennes minne är nog bristfälle.
Ett sinne som ser, hör men lyssnar inte.
Minns inte
Jag minns i alla fall.
Varje ansikte jag möter fastnar inannför mina ögonlock
Det spelar egentligen ingen roll.
Men det är underligt,
hur vårt minne fungerar.

och helt plötsligt insåg jag.
jag satt på en gammal och uttjatad tunnelbana och jag visste vad jag vill göra.
jag ska flytta till en stuga mitt ute i helvetet. huset ska gapa tomt, bara en säng utan ben mitt på golvet, en lp-spelare och mina skivor och  en bokhylla. jag ska ha en liten terass med en gammal trästol. gården ska vara överväxt med högt gräs och fina maskrosar. väggarna ska vara vita och rena som änglar. i köket ska jag ha ett gammalt antikt träbord med en stol till, diskbänken finns knappt, och kylskåpet ska alltid vara fyllt med mat. i taket har jag hänt upp julbelysning i olika färger som lyser som en ljummen lyktstolpe på natten.  i toaletten ska jag ha en spegel, en tandborste, en toalett och en dusch, duschen har inget draperi. ur mitt fönster kan jag se landet i all dess vackerhet. på kvällarna spelar jag mina lp-skivor så högt så att det knastrar, sjunger med, rör lite på höftern, dricker rödvin ur ett slitet vinglas och röker cigaretter inomhus. det enda jag har på mig är mina trosor av ljusblått silke, en gammal bandtröja och ett par strumpor. i mitt hus finns plats åt alla och allt. det är tomt därför att det ska fyllas av så mycket annat. sorg, lycka, passion, livsglädje, mörkhet och människor.på dagarna jobbar jag i kassan på konsum, sen cyklar jag hem och sätter på mina skivor och väntar in mörkret med ett vinglas och en cigarett. jag har inga gardiner,  varje morgon vaknar jag av att solen omfamnar mig och berättar för mig om att det är morgon. jag ska njuta, jag ska omfamna livet och dess mening. jag ska ta åt mig av varje förbannade andetag, och jag ska känna lycka och komma i ett tillstånd där jag blir ett med mig själv och all jävla ting.
men, till slut kommer jag tröttna. meningslösheten och rastlösheten kommer komma krypandes och jag kommer packa min ryggsäck och lämna min jävla säng, mina antika träbord och stolar och mina gamla tomma vinflaskor. jag tänker lämna dörren vidöppen så grannarna får fundera lite på vad som skett eller inte. jag ska cykla till närmaste flygplats, lämna min cykel olåst och ta det billigaste flyget bort. bort från den jävla ångesten som omringar mig var fan jag än befinner mig.